Koppkakan goes kroppkaka

Jag har alltid varit barnsligt förtjust i kroppkakor. Delvis beror det helt klart på att det är underbart gott, men för mig ligger det även en stor portion nostalgi bakom. Jag minns hur mormor brukade servera rykande varma kroppkakor, fyllda med stekt fläsk och lök. Hur det liksom smälte i munnen och man önskade att det aldrig skulle ta slut. När alla de andra barnen skrev pizza, tacos eller hamburgare som favoritmat (varför skulle man alltid lista och rangordna allt som tioåring?) påtade jag alltid ner "mormors kroppkakor". Idag försökte jag mig på att göra egna och även ifall de inte kom i närheten av mormors gudaliknande saker, fick jag ändå godkänt.

Tänk vad man kan göra med ett kilo kokt potatis som mosas ihop med två ägg, fem deciliter mjöl, salt och peppar, fyllda med två stekta gula lökar och 150 gram brynt bacon och kokas i cirkus åtta minuter!

Matbulle

Vem har bestämt att den karaktäristiska bullformen ska vara förbehållen de klassiska kanelbullarna? Gjorde en vanlig vetedeg som jag kavlade ut och bredde över hummus (mycket olivolja och vitlök här, det får inte bli torrt), svarta oliver och fetaost. Helt underbara nygräddade med ett glas kall mjölk.